Föreningarnas tal (25/5 2023 – Sveriges Riksdag)
Trots Sveriges långa adoptionshistoria saknar adopterade i Sverige idag
ordentligt stöd och resurser som möter de adoptionsspecifika behov som vi i
årtionden försökt uppmärksamma att vi har. Sverige är det land i världen som
adopterat flest barn från andra länder i proportion till den egna befolkningen.
Men trots alarmerande studier, nyhetsbevakning och larm från vårdpersonal
om psykisk och fysisk ohälsa bland adopterade, fortsätter Sverige att år efter
år svika sina adopterade medborgare. Ett svek som fått ödesdigra
konsekvenser då adopterade, precis som vi hört idag, är överrepresenterade i
statistik som berör självmord, självmordsförsök, missbruk, kriminalitet,
depression, vårdbehov, familjehemsplaceringar och ensamhet. Nu när vi även
börjat upptäcka att många av oss utsatts för oetiska och illegala adoptioner, har
behoven vuxit sig ännu större. Ändå görs ingenting, eller väldigt lite i alla fall.
Det begränsade stöd som erbjuds oss, motsvarar inte vad vi efterfrågar.
Mot bakgrund av detta har AEF – Adopterade etiopiers och eritreaners
förening, AFO – Organisationen för vuxna adopterade och fosterbarn, AKF –
Adopterade Koreaners förening, chileadoption.se, SKAN – Svenska
koreaadopterades nätverk och TAR – Transnationellt adopterades
riksorganisation idag gått samman för att presentera fyra punkter som vi kräver
att ni riksdagspolitiker tar på allvar och agerar på.
Dessa fyra punkter är:
- Slopad preskriptionstid för människorov och liknande brott
mot barn - Förflyttning av adopterades akter från organisationer,
samfund och privatpersoner till ett nationellt arkiv - Gratis DNA-testning för alla adopterade
- Stöd till adopterade efter adoption
PUNKT 1: Slopad preskriptionstid för människorov och liknande brott
mot barn:
Ni har tidigare hört hur vi i vuxen ålder fått information om att våra adoptioner
inte gått rätt till, och att vi stulits från våra föräldrar vid födseln eller i samband
med vistelse på institution. Detta pågår här och nu, allt eftersom vuxna
adopterade återförenas med sina familjer. Vi och våra familjer blev således
utsatta för brott, men eftersom vi inte känt till detta har vi saknat möjlighet att
anmäla för att lagföra och söka rättvisa. I dagsläget sätter den aktuella
preskriptionstiden för människorov stopp för detta. Adoptioner som
genomförts mellan till exempel Chile och Sverige mellan 1973 och 1991
behöver kunna bli straffrättsligt utredda. Men detta begränsas inte bara till
Chile utan flertalet andra länder visar indikationer på att brott har begåtts. Vi
pratar om en grupp på 60 000 utlandsadopterade personer med anhöriga, men
det finns även inhemskt adopterade och anhöriga som är drabbade.
Befintlig utredning
I den befintliga utredningen ”En översyn av den straffrättsliga regleringen om
preskription SOU 2021:90” (s. 15) föreslås att: [citat] ”… alla brott med
livstids fängelse i straffskalan ska undantas från preskription. Även medverkan
och försök till dessa brott ska undantas från preskription.” [slutcitat] Här ingår
människorov.
Ett förslag som tunga remissinstanser ställt sig bakom, såvitt vi förstår.
Adopterades organisationer vill här och nu understryka att det är dags att gå
från ord till handling och komma till konkret proposition för att omsätta
förslagen till lag.
När barn utsätts för brott har de sällan kunskap eller möjlighet att där och då
inse och vidta relevanta åtgärder. Det innebär att tiden för upprättelse gått ut
men att såren består. Här behöver vi er hjälp så att vuxna adopterade personer
kan få rättvisa och upprättelse även när vi inte längre är barn.